...du vet den där känslan man har direkt efter att man har gråtit? Huvudet känns tjockt, man har svårt att tänka, man hamnar liksom i ett sorts djuriskt tillstånd - det psykologin kallar för Detet. Man handlar enbart utefter egen överlevnad. Inget mer, inget mindre. Det handlar inte längre om att uppnå sitt livs största mål, det handlar inte om att hitta på något som ska ge minne för livet... Det handlar om att komma ut ur det som gör en svag för stunden och att lyckas bli stark nog att slåss igen.

 Jag tror det är det närmaste jag kan komma till en vettig förklaring om mitt tillstånd just nu.

 Jag är inte ute efter att hitta på något makalöst roligt. Jag är inte ens ute efter en spark från vardagslivet egentligen. Jag vill ha den där känslan av att vara stark nog att kunna knyta näven igen.

En ny låtidé sprung to mind inatt. Den är baserad på precis det här, och den planterades i en enda mening; en mening jag ältade om och om och om och om och om igen. I fyra timmar upprepades dessa ord i min hjärna: "Du säger att jag är stark när jag gråter, men vad är jag när jag håller igen?" 

Vad är jag när jag håller igen?

Vad är jag när jag håller igen?

Vad är jag när jag håller igen?

Om livet är en fest, varför är då jag bjuden?

Att vicepappa Rollo är alldeles för full, alldeles för jobbig och alldeles för högljudd på fester är ett välkänt faktum. Och jag får alltid skit av minst en person efter varje fest... Ja, jag minns ju som vanligt ingenting om alla de hemskheter jag har gjort kvällen/helgen innan. Och enligt mig lyder: minns jag det inte, har det inte hänt! (Awesome!)

Så varför blir jag alltid bjuden till fester? Är det så att jag är den saknade komponenten i den kemiska sammansättningen som är en FEEEST? Radonet i vattnet, kolet i luften, pungsparken på festen?

Det enda jag vet är följande:

DET ÄR FAN FEEEEEEEEEEEEEEEEEEST!!!

Ja, som jag nyligen uppdaterade Facebook med: Skit kommer i klumpar, men lycka likaså: Sitter och lyssnar på Stephen Lynchs nya, Foffe ringer och berättar att All Shall Perish tillsammans med massa andra bra band kommer till Stockholm i vinter (♥ ). Strax därefter ringer ENS och ber om en intervju :'D

Ja, att man inte bara begår självmord i sin eufori? Ne, vi skiter i det; för nu ska jag ner till stan.

Vill även påminna alla om min piercingverksamhet som inte har gått så bra på sistonde... JAG FINNS KVAR!

Hör av er om ni vill ha ett hål fyllt!

Ja, alltså... Ett nytt hål

Eller? ;)